Att slitas mellan hopp och förtvivlan...

57901-223
Den här piraten är till
Alfons...

Ibland kommer verkligheten ifatt en, hoppar upp och slår en rakt på käften!
Så var det för mig idag. Jag skulle plugga idag, men hittade bloggen som Alfons föräldrar skriver i.
Alfons är en härlig liten kille som för ca 1,5 år sedan fick diagnosen Neuroblastom IV
som är en cancerform som utgår från det sympatiska nervsystemet.

Jag blev sittandes i flera timmar och läste om Alfons och hans familjs kämpande. Tårarna rann samtidigt som jag skrattade åt föräldrarnas underbara distans till allt tungt. Jag antar att man måste ha det för att orka, för att överleva som förälder när ens barn långsamt försvinner bort....
Berättelser om hur mamma och Alfons var ute på piratäventyr i kulvertarna och överföll de som kom i närheten, och hur härligt de har det på sina utflykter, och om glädjen runt lillasyster Vera som föddes nu i höstas. Samtidigt som jag läste hur Alfons mår då dåligt och är så ledsen och rädd, kämpar med röntkningar, provtagningar, sonder, m.m. m.m.....

Jag vill nu utnyttja det faktum att under den senaste veckan har antal besökare ökat lavinartat här på bloggen, från ett snitt på 400/dag till ca 800/dag.

Det finns många sätt att hjälpa cancersjuka barn, men jag hittade ett när jag läste om Alfons som jag kände var rätt för mig.
Barncancerföreningen Södra är en lokal hjälporganisation som hjälper till den "mjuka vägen" Pengarna går till bla den avdelning som Alfons vistas mycket på och bidrar till att det finns en dator med internet, tv video, mjukisdjur på varje rum, trivselträffar för barn och föräldrar, utflykter, bio, teater och clowner, samt driva ett rekreationshem på österlen.
Jag har nu blivit stödmedlem för 200:-/år.

När jag läst färdigt bloggen mitt på dagen, tog jag cykeln och hämtade Max tidigare på dagis, ringde min syster och lilla kusinen, vi packade en liten väska och cyklade ut i skogen på ett litet äventyr. 
Känner att jag bara vill rå om Max ordentligt, vill inte ta honom för given och bara låta dagarna rulla på som man så lätt gör ibland.

Jag vill hälsa till härliga Alfons och hans härliga familj, kramar i massor till er!

Kommentarer
Postat av: Junitjej

Vilken snygg header du har!! Dessutom en underbar blogg!!!

Postat av: LaMa

Oj, och nu fick jag tårar i ögonen bara av att läsa det du skriver. Heja Alfons och heja Max och heja dig och heja mig och mina barn och heja livet!

2006-12-09 @ 17:00:44
URL: http://limaliv.blogspot.com
Postat av: Catarina Löv

Hej, det kallas ringar på vattnet det du gjorde.
Att lära sig av andra förminskar ju inte en själv! Så bra att du tog tillvara på dagen med din Max! Tack för att du skrev så fint.

Catarina

2006-12-09 @ 19:35:26
URL: http://alfons.blogg.se
Postat av: Ulrika

Cancer är en sjukdom som inte skulle få finnas. Definitivt inte på barn :o((
Såna här berättelser får upp ögonen på en och lär oss ta vara på livet.

2006-12-09 @ 19:52:30
URL: http://www.itaget.blogspot.com/
Postat av: isabelle

Framkallar krokodiltårar. Jag har också upplevt cancer på nära håll. Och jag håller med ovanstående. Det finns inget värre än barn som är sjuka. Det gör ont i hela kroppen när man hör talas om sådant. Det får en att ta till vara på varenda minut man har tillsammans. Nu vill jag nästan väcka Theo och ge honom en lång kram. Heja Alfons! Och heja starka föräldrar! Och heja vera för att du lyfte fram Alfons kamp så fint! kram isa

2006-12-09 @ 23:22:23
URL: http://www.isa.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback